Just nu har jag en såndär konstig känsla som gör att jag bara vill bort härifrån, försvinna ett litet tag och sen komma tillbaka när jag har fått ordning på allt. Det ska alltid vara något problem. Antingen är det kärlek, eller så är det framtiden, eller så är det självförtroendet. Varför kan inte allt bara flyta på för? Varför måste jag fundera på allt så jävla mycket? Jag längtar verkligen om ett år, då jag troligtvis kommer in på det universitet som jag vill gå på, i Linköping eller i Uppsala. Fatta vad skönt att flytta till en stad där man inte känner någon och kunna börja om sitt liv på noll och slippa ha massa förväntningar på sig. Jag vill träffa nya människor. Inte för att jag har tröttnat på de gamla, för det har jag verkligen inte gjort (dock vissa undantag), utan jag vill bara kunna vara mig själv med nya personligheter. Åh, jag längtar som en tok.

Jag vill bort härifrån NU!

♥ roxanna